BloggProffs

VEM ÄR STEINER?

Försåvitt denna fråga är grammatiskt korrekt formulerad är den svindlande. Och svårbesvarad. Något lättare är det att besvara frågan Vem var Steiner? Lyckas vi besvara den på rätt sätt så har vi även börjat besvara vår första fråga, den om vem Steiner är.

Vem var alltså nu denne Steiner?

Födelse och barndom

Man vet inte riktigt när han föddes. Troligen var det den 25 februari — ett handskrivet brev av Steiner säger så — men det kan även ha varit den 27, det är en vanlig uppgift. Detta torde dock snarare vara hans dopdag. Tiden skall i alla fall ha varit ca kl 11.15, i hemmet i stationshuset i den lilla byn Donji Kraljevec som ligger i regionen Međimurje i nordöstra Kroatien, dåvarande Ungern, eller närmare bestämt det Österrikisk-Ungerska Imperiet. Året var 1861.

Pojken döptes till Rudolphus Josephus Laurentius Steiner. Mellannamnen Joseph och Lorenz var efter gudföräldrarna Lorenz Deim och Josepha Jakl. Hans mor Franziska var av allt att döma en enkel, from kvinna, en god katolik och hängiven hustru. Fadern Johann, som trots att han fostrats av munkar var ”fritänkare”, det vill säga religionsskeptisk, var samhällsengagerad och politiskt medveten.  Från början arbetade han som skogvaktare men när han träffat sin Franziska och lantgreven han arbetade för inte ville ge sitt (obligatoriska) tillstånd till giftermålet sade han upp sig.

Han skolade om sig till telegrafist och fick jobb på Südbahn, den nya och för sin tid högteknologiska järnvägen genom imperiet. Sedermera avancerade han till stationsföreståndare.  Johann blev strax förflyttad till en annan liten by längs järnvägen, Mödling, och därefter Pottschach, där pojken Rudolf  och hans två småsyskon, systern Leopoldine och den dövstumme pojken Gustav, tillbringade sina barnaår. Leopoldine gifte sig aldrig utan bodde med sina föräldrar och sin dövstumme lillebror tills de dog.  Rudolf, som med tiden blev relativt rik och berömd, skickade regelbundet underhåll, speciellt efter 1910, då fadern dog. 

Alldeles enkelt kan det inte ha varit i det fattiga hemmet. Ibland fanns inte speciellt mycket mat på bordet. Och Rudolf Steiner berättar 1920 att han som liten skrek så högt och mycket att modern ofta fick gå ut en sväng med honom för att inte störa grannarna. 

Ritual och geometri

När Rudolf var åtta år blev fadern åter förflyttad till en ny tågstation, denna gång i byn Neudörfl ungefär en halmil öster om Wiener-Neustadt. Byn låg vid skogsbeklädda kullar och berg och Steiner berättar hur han fick plocka bär med sig hem från skolan för att dryga ut maten till familjen. En dag, berättar han, leker han inne i den tomma väntsalen då en en moster till honom plötsligt tycks stå där. Pojken drar slutsatsen att hon måste ha kommit genom kakelugnen på något vis. Hon ber honom hjälpa henne när han blivit äldre. Sedan försvinner hon lika obemärkt som hon kom. Vid middagsbordet nämner Rudolf  saken men får bannor för att han fabulerar. Senare får han veta att mostern strax innan väntsalsincidenten tagit sitt liv.

En annan händelse som gjorde stort intryck på honom var en gång när det körde förbi ett godståg. Det brann i sista vagnen men tågpesonalen var i loket och tuffade vidare utan att märka något. Precis som de andra tågen tycktes tåget med den brinnande godsvagnen slukas upp av grönskan när det försvann i fjärran.

I byskolan gick det si och så med skrivningen men där fanns en hjälplärare, Heinrich Gangl, och Rudolf och några andra långsamma barn fick stödlektioner. Gangl är viktig, ty i hans bokhylla finner den unge Rudolf en introduktionsbok i geometri.

Pojken Rudolf var rätt ensammen av sig. Han hade en stor inre värld, med funderingar och förnimmelser han inte kunde dela med någon, vare sig jämnåriga eller vuxna. Två saker kände han sig förstådd i sitt inre av: det ena var den stränga, högtidliga katolska mässan, som den gången fortfarande firades på latin och där Rudolf tjänade som altarpojke, det andra var geometrin. 

Korrekt ritual och korrekt abstraktion, där var hans gränssnitt till den inre värld han kände inte bara var hans, utan som han kände var en universell värld, verkligare och mer beständig än den yttre världen.

Musik och konst var också viktiga i det avseendet — och introducerades till Rudolf av sagde Gangl, som även spelade violin och piano – men själva gränssnitten till den andra dimensionen utgjordes för den unge Rudolf av den rituella konkretionen och den intellektuella abstraktionen.

Ändå menar Steiner, när han ser tillbaka på sin barndom, att prästen var den ojämförligt viktigaste personen i hans liv. Till och med den religionsskeptiske fadern hyste stor respekt för denne tydligen ganska karismatiske predikant och mentor, vars namn dessvärre inte längre är bekant. Till hans mest avgörande inflytanden räknar Steiner det faktum att han introducerade de för ämnet mogna eleverna till den kopernikanska astronomin.

Pojken Rudolf hatade att få smisk. Till och med mer än andra barn. Smisk var ju närmast regel på den tiden. Det gjorde honom emellertid djupt upprörd att bli fysiskt bestraffad. När han och några andra altarpojkar en gång kommit för sent till mässan och skulle få smisk för det, då lyckades Rudolf på något sätt krångla sig ur situationen. När pappa Johann fick reda på saken var det emellertid slut med altartjänsten. Ingen (utom kanske han själv) fick bära hand på hans son!

Plugghästen

Den unge Steiner var långsam med att lära sig skriva men han var snabb i huvudet. Matematik, kemi, fysik och de andra naturvetenskapliga ämnena var han bra i. Lärarna i humaniora och språk kom han inte riktigt överens med, där gick till en början det sämre. Skoltiden mellan hans tolfte och artonde år verkar överlag ha varit ojämna och hälsan var inte alltid den bästa. Ändå bedriver han självstudier i bland annat högre matematik och kärnfysik (”atomteori”) från tolvårsåldern. Han längtade efter någon att se upp till men fann till att börja med ingen, och sökte sig därför till böckernas lärdom. När han hade långtråkigt på lektionerna smygläste han egna böcker som han gömde i läseboken, något som den gången inte uppskattades av lärarna.

1877, när han var femton, upptäckte han Immanuel Kants bok Kritik av det rena förnuftet och sysselsatte sig intensivt med den — även under historielektionerna, som han hade svårt att relatera till trots att han fick högsta betyg i historia. Han beskriver vilken lycka det var för honom att kunna köpa Rottecks världshistoria och fördjupa sig på egen hand. Fichtes vetenskapslära blir viktig för honom, han vill skriva om den och grubblar en hel del över Fichtes tankar kring jaget, naturen och anden, liksom även över Schellings och Hegels filosofiska tankebyggnader. Även Darwin bekantar han sig med på egen hand.

I oktober 1879 började den då artonårige Rudolf Steiner vid Tekniska Högskolan i Wien och studerar där matematik, kemi, fysik (inklusive termodynamik), botanik och zoologi. Trots att han får ett hyfsat stipendium behöver han extraknäcka för att finansiera studierna och ger så privatlektioner. Till sin sorg måste han därför av tidsbrist avstå från att läsa geometri.

Helt utan humaniora var emellertid inte Steiner. På skolan träffar han även den kände goetheforskaren och språkvetenskaparen Karl Julius Schröer, som kom att bli en viktig mentor, samt en rad andra professorer och studenter med humaniora som sin stora passion. Han beskriver många av dem, alltid med värme, i den självbiografi han påbörjade på sin dödsbädd.

Örtsamlaren och ”M”

Ett avgörande möte var mötet med örtsamlaren Felix Kogutzki. De träffades på tåget till Wien på morgnarna, när Kogutzki skulle till apoteken och sälja morgonens örtskörd. Kogutzki var inte bara botaniskt bevandrad och allmänt beläst, han var även en synsk mystiker, och kunde beskriva naturandarnas värld i detalj. Steiner var idel öra. Han hade själv haft innerliga och mångdimensionella naturupplevelser sedan barnsben och inte kunnat dela dem med någon. Och nu fick han en mentor!

Efter drygt ett par år, när Steiner nyss fyllt 21, bjöd Kogutski hem honom till sig. Steiner hade varit i familjen Kogutzkis lilla stuga flera gånger tidigare och var mycket imponerad av örtsamlarens omfångsrika och intressanta bibliotek, hans kloka och älskväda hustru och hans fem flitiga söner. Samt att han där bjöds på kaffe i koppar som nästan rymde en hel liter.

Denna gång introducerar Kogutski Steiner till en märklig och säkert lite skrämmande person. ”Han hade en vilja som en kanonkula!” berättar Steiner senare. Denne man, som Steiner kallar ”M”, inviger Steiner i den ockulta traditionen. Steiner blir nu under några månaders tid introducerad till en världsbild och en kosmologi som skiljer sig lika mycket från den vanliga, akademiska världsbilden och kosmologin som denna skiljer sig från de primitiva naturfolkens. Alltså: Jämfört med de perspektiv på tillvaron som nu öppnar sig för den unge Steiner framstår universitetsvärldens perspektiv som oändligt primitiva.

Men ”M” visar inte bara Steiner världen i ett nytt ljus. Steiner får även se sig själv i detta ljus. Han visas vem han egentligen är och vad hans uppgift är. Så beskriver han händelsen senare. Och säger att ”M” avslutar mötet med att säga ”För att övervinna materialismen måste du krypa in i drakens skinn, ta tjuren vid hornen och undvika onödig polemik!” Steiner anmodas sätta sig väl in i sin samtids tänkesätt, både det biologistiska och det idealistiska: läsa Darwin och Haeckel å ena sidan; Hegel och Fichte å andra. ”Jag har visat dig vem du är. Gå nu, och bli den du är!” Med de orden avslutar ”M” deras tid tillsammans.

Goethe som invigd

Därefter kan Steiner få mental tillgång till den egendomliga och komplexa andra delen av Goethes Faust, som sällan recenseras och så gott som aldrig iscensätts på teatern, trots att första delen är så berömd. Och strax därefter får Steiner anställning av den berömde förläggaren Joseph Kürschner, som redaktör för förlagets utgåva av Goethes naturvetenskapliga skrifter, bland annat morfologin (metamorfosläran) och optiken (känd som Goethes färglära).

Denna djupdykning i Goethes naturiakttagelser och experiment, samt naturligtvis mötet med ”M”, leder till en sorts uppgörelse med de naturvetenskapliga föreställningar Steiner med sådan iver upptagit i den akademiska världen. Umgänget med ”M” och med Goethes texter tvingar honom att se, och se, och se igen.

Han lämnar Tekniska Högskolan i oktober 1883, utan att ta slutexamen.

(fortsättning följer)

___________________________________

Ingen av syskonen Steiner fick några barn. Familjen dog ut med dem.

Här är en länk till Steiners samlade verk på originalspråk (tyska)!

Här är en sammanfattning av Goethes Faust II på engelska!

Här är lejonparten av Steiners verk i engelsk översättning!

Här är Steiners horoskop samt en biografisk överblick på engelska!

2 Kommentarer till “VEM ÄR STEINER?”

  1. Tweets that mention VEM ÄR STEINER? « STEINER -- Topsy.com Säger:

    [...] This post was mentioned on Twitter by antroposofi. antroposofi said: Vem är Steiner? | Steiner – http://bit.ly/a0toyF [...]

  2. GoldenTabs Säger:

    7OJZu3 https://goldentabs.com/

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu