BloggProffs

STEINER: Förmågan att förstå

Kontemplation
Förmågan att förstå är som en ö. Mitt i vågsvallet av själslivets intryck, förnimmelser, känslor och lidelser utgör förståelsen en fast punkt. Man är på sätt och vis inte klar med ett intryck eller en förnimmelse förrän man förstått det, alltså förrän man har bildat ett begrepp som belyser intrycket eller förnimmelsen. När själens skepp har arbetat sig fram till förståelsens ö kan ett visst lugn inträda till och med i lidelsernas och affekternas storm.

Man har ett naturligt förtroende till förmågan att förstå. Vi känner att vi skulle förlora vår säkerhet i livet om vi inte hade detta förtroende. Vår mentala hälsa tar skada när vi börjar tvivla på förståndet. Ja, ett sådant tvivel är i sig följden av mental ohälsa. Och om vi inte omedelbart kan förstå ett problem genom att reflektera över det så är det ändå en tröst att förstå att vi i princip skulle förstå problemet om vi bara kunde ge vår reflektionsförmåga tillräcklig kraft och skärpa. Vår egen tillfälliga oförmåga att med förståndet få klarhet i en sak kan vi då ta med ro. Däremot kan vi svårligen uthärda tanken att förståndet som sådant inte skulle kunna komma till klarhet i en livsfråga.

Denna inställning till förståndet ligger till grund för all kunskapssträvan. Den kan dämpas av vissa själstillstånd men den kommer alltid att vara påvisbar i våra förgivettaganden.

De tänkare som förnekar tänkandets principiella giltighet och kraft förstår inte hur de själva tänker. De tänker för mycket! Det är nämligen inget annat än det allt för hårt pressade förståndet som alstrar dessa tvivel hos dem. De ser inte att de egentligen inte alls tvivlar på tänkandet: Hade de verkligen inget förtroende till sin reflektionsförmåga så skulle de ju inte heller plåga sig med dessa tvivel.

Genom att reflektera över dessa ting kan vi få en känsla för tänkandet.

När denna känsla växer och mognar finner vi något som utvecklas inom oss som kraft. Men dessutom finner vi något essentiellt, som oberoende av oss själva har ett universellt egenvara. Detta essentiella, universella egenvara kan människan reflektera sig fram till och på så sätt leva i något som samtidigt tillhör både henne själv och universum självt.

Det ligger något mycket lugnande i att kunna ge sig hän åt reflektioner. Man känner att man därigenom kan få en paus från sig själv. Och människan behöver denna känsla lika mycket som den motsatta känslan: att fullständigt kunna vara i sig själv. Mellan dessa båda känslor pendlar — andas – det sunda själslivet.  

Det mest extrema uttrycket för denna andning är vakenhet och sömn. I vaket tillstånd är människan i sig själv; hon lever sitt egenliv. Under sömnen förlorar hon sig i ett mer universellt tillstånd och är i denna mening fri från sig själv.
Dessa båda utslag av själens andning visar sig även i många andra inre tillstånd. Och livet i kontemplation och reflektion är ett själens frigörande från sig själv, precis som livet i känslor, förnimmelser, affekter och passioner är att vara i sig själv.

Så sett kan tänkandet ge oss den tröst vi behöver inför känslan att vara övergiven av världsalltet. Alla kan någon gång känna: Vad betyder mitt lilla jag i det universella livets stora ström där den flödar från oändlighet till oändlighet! Vilken mening har jag i det stora hela, med min lilla känsla, mina små önskningar och min klena vilja, som ju bara har betydelse för mig själv! Men så fort du fattat vad det innebär att kunna reflektera över det essentiella; att kunna förstå universella sammanhang, kompletteras denna känsla av litenhet med en känsla av storhet: Tänkandet, som har att göra med det universella, tar upp dig med hela din själ. Då kan man känna sig upptagen av universum; legitimerad i kosmos.

Du bekräftas, får kraft. Kraft strömmar till – inte inifrån dig själv, inte heller utifrån natur eller kultur eller medmänniskor utan uppifrån; från ovan!

Den konkreta upplevelsen är att denna kraft kommer direkt från de kosmiska makter som lyder de eviga vishetslagarna.

Därifrån är det inte långt till känslan: det är inte bara jag själv som tänker; det tänks i mig!

Den kosmiska tillblivelseprocessens vishet talar i mig genom att reflekteras i mitt tänkande. Mitt inre är ett forum där universella krafter och essenser visar sig och möts och manifesterar sig som tankar när jag låter detta ske genom att ägna mig åt kontemplativ reflektion.

_____________________________________________

Denna känsla kan givetvis avfärdas av den ena eller andra ideologin. Det finns så många sätt att ”bevisa” att det inte ”kan” vara så att världsalltet tänker sig självt i människan! Men det handlar inte om en hypotetisk slutsats här, utan om en omedelbar erfarenhet som spontant infinner sig när man arbetar sig fram till den.

Har man gjort denna erfarenhet så vet man vad det handlar om oavsett teoretiska invändningar. Man förstår också hur övertygande sådana invändningar skulle kunna vara om man inte hade själva erfarenhetsgrunden att stå på. Likaså inser man hur meningslöst det vore att argumentera om denna erfarenhet med människor som själva inte har gjort den. De har ju inte gjort det som denna erfarenhet förutsätter och kan därför inte se erfarenheten som annat än en teori, troligen en felaktig eller rentav enfaldig sådan.

Kontemplationer över reflektionsförmågan är en stor hjälp om man vill lära känna andliga traditioners själ. Man måste då försätta sig i ett tillstånd som öppnar porten till den andliga dimensionen. Denna port kan förbli tillsluten  för det skarpaste intellekt, för den mest fulländade vetenskaplighet, om man är oemottaglig för de perspektiv som väntar på att få bli upptäckta. Ett bra sätt att göra sig mottaglig för dessa finner den som ofta har känt och uppfyllts med den universella kraft som beskrivits. Denna kraft kan ge sig ur den stämning som uppstår ur ett återkommande kontemplativt umgänge med en formel som:

Jag är ett med det jag förstår.
…….

___________________________________

(Ur: Den andliga världens tröskel, Steiner 1912. Publicerad tillsammans med En väg till självkännedom. Här är båda i engelsk översättning)

2 Kommentarer till “STEINER: Förmågan att förstå”

  1. The3bee Säger:

    Hej,

    Vem är du? Hör gärna av dig via epostadressen längst ner på min hemsida.

    Bästa hälsningar,

  2. steiner Säger:

    Detta kommentatorsfält är till för kommentarer till huvudinlägget, i detta fall föreliggande översättning av Steiners första uppsats i serien Den andliga världens tröskel.

    mvh
    Adm.

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu